Therese Reimer Steffensen - Blog

När lyckan vänder

Jag har varit förtvivlad, jag har varit i upplösningstillstånd, tårarna har kommit hejdlöst. Oförberett. I lastbilen hem från veterinärkliniken kände jag mig tom, hjälplös och hopplös. Jag har brutit ner mig själv i molekyler, försökt hitta ett ljus. Jag har ett litet som jag klamrar mig fast vid.

För två veckorsedan blev Calissa sparkad av en annan häst genom staketet i hagen, sparken tog mitt på skenbenet vänster fram. Jag har under dessa två veckor haft kontakt med Cecilia på veterinär station Florian L. Hon har full koll på Calissa sedan tidigare och för mig är hon det självklara valet. Eftersom Calissa så här två veckor senare fortfarande har ett rörelsemöster som avviker från hennes normala åkte jag dit för en röntgen. Hon är inte halt, men hon är heller inte helt fräsch. Bilderna visar på en fissur i skenbenet. En otroligt liten sådan, men den finns ändå där. Vilket innebär hejdå 2017. Allt arbete jag lagt ner, alla timmar vi tränat. Framtidsplanerna.

Prognosen för att hon skall bli helt återställd är dock goda. Nu väntas 7 veckors vila därefter ska jag tillbaka till kliniken för en ny bild och hält koll. Jag ska fram till dess ge henne precis den vård, ömhet och stimulans jag kan för att hon ska må så bra som möjligt. Målet är att fissuren har läkt ihop ordentligt på dessa två månader och att jag vacker kan sätta igång henne i slutet på sommaren. Om inte, så kommer jag ge henne en chans att bli dräktig.

I samband med klinikbesöket kollade vi även hennes tänder och röntgade haserna på henne. Dessa bilder såg bra ut och hennes tänder är också bättre. Hon hade som yngre unghäst en inte allt för vacker mun. Men nu på senare tid börjar även detta ordna upp sig.

Lyckan vänder så fort mina vänner. Var tacksamma för varje dag ni kan rida. För varje dag ni kliver upp på morgonen med hälsan i behåll, för varje gång ni öppnar stalldörren och hästarna mår bra. Njut av det enkla i vardagen som så lätt blir taget för givet.

Nu gäller det att hålla fokus framåt. Det finns fler hästar i stallet som skall ridas, som har framtiden för sig. Även om det ibland känns som att chansen aldrig blir min, så är jag en arbetsmyra med ett jävlaranamma i blicken. En beslutsamhet som fått mig att fortsätta så många gånger förut, och jag hoppas att djävulen inom mig vaknar även denna gång. Jag tänker vända på det, tänker komma tillbaka starkare än förut. Vänta bara. Ni ska få se. Även om jag i skrivande stund har svårt att tro på det själv, så kommer det bli min tur. Tids nog. 

Har du något att säga:

Din mailadress kommer inte att publiceras.