Therese Reimer Steffensen - Blog

Hej vänner!
En ny gammal bekantskap har kommit till stallet för att stanna i en vecka. Häng med och hälsa på Little Ninja!Honom köpte Carina Sundberg samtidigt som jag köpte Calissa. Båda är uppfödda utav samma uppfödare och gick ihop på samma bete när vi hämtade hem dem. Båda två lika ohanterade, men han var ett år äldre. Något vi funderade på var hur han skulle ta utbildningen så pass sent. Han var tre år och knappt hanterad alls när vi fick hem honom. Allt skulle läras upp, ledas, borstas och lyftas ben. Han flyttade hem till Carina och gick på hennes lösdrift under ca ett årstid. Där gjorde Carina allt grund arbete med honom. När han gick att lasta och var insutten började jag ta över utbildningen och Carina körde honom till mig ett par dagar i veckan. Hela hans utveckling har gått i en stadig takt framåt när jag började på unghästprogrammet flyttade han med mig ner till Skåne. Denna lilla, valpiga valack med en otroligt stor personlighet. För tålamod har väll alltid varit en bristvara, men han har alltid vara tillgiven nya lärdomar. De som gick i min klass vet om, Ninja var inte hästen man ville spraya pälsglans i svansen på. Jösses, dom där långa benen kosparkade till grann kommunen åt både spray och vatten. Något som med tiden vuxit bort.

Han utvecklades mycket nere i skåne. Han lärde sig hoppa karaktärs hinder, gå på terräng hinder och gjorde även sina första starter där nere. En liten rosettplockare. Jag köpte in mig i halva hästen och kunde på så sätt förvalta honom ett tag till på tävlingsbanorna innan vi bestämde oss för att sälja. Den lilla hästen, med de största hjärtat jag vet. Jag har älskat honom, kanske för att han påminner mig om hans döda bror. Min vackraste stora svarta häst som tyvärr inte blev långlivad pga. en skada som inte gick att ordna upp. Inte för att dom är lika utseende mässigt, Ninja är en stark 5a jämfört med Goofy som var en 10 poängare. Högställd, 170+ exemplarisk rörelsemekanik och hoppteknik. Men dom har samma huvud, samma inställning till arbete och samma tacksamhet. Ninja fick inte storleken och dom långa benen, men han fick viljan, hopptekniken och framförallt hälsan i behåll. Goofy fick inte det sistnämnda och jag bannar mig än idag över att han inte fick ha livet i behåll.

Ninja hittade i alla fall framtiden hos Johanna. Något som alla parter är otroligt glada över och i helgen tävlingsdebuterade de med en felfri runda. Det är verkligen lycka, en lyckad försäljning. Glädjen över att ha förmedlat ut en hållbar, positiv individ som någon älskar högt, har roligt varje dag och utvecklas tillsammans med. Det är lycka för mig. Det måste någonstans vara det gemensamma målet för oss om säljer allround hästar upp till medelsvår klass. Att vi hästutbildare faktiskt tar på oss det ansvaret, för den typen av hästar behövs i sporten. Självförtroende boostande individer som inte kräver enorma ekonomiska muskler för att kunna köpa.

I en vecka ska han stanna, lilla Ninja. En kort effektiv visit där vi kommer trimma på lite extra, medans mamma Johanna pluggar körkort.

Har du något att säga:

Din mailadress kommer inte att publiceras.